emmaströmberg

Allt känns så sjukt galet bra samtidigt som det känns som om något sitter där något obehagligt. Jag mår bäst i hela världen kan inte förklara med ord, vad han har gjort med mig? Han bara dök upp från ingenstans och fick mig att öppna mig på ett sätt som jag aldrig någonsin gjort, jag kan tala om det *där* som jag i vanliga fall gör allt för att undvika bara för att det är så sjukt jobbigt att tala om det, men med han så känns det så naturligt att prata om det och låta någon tår komma, och han förstår, han dömmer inte mig efter vad som hände.

Men ändå är det nått som finns, det är nått som gör ont, nått finns där som absolut inte ska finnas kvar. Klart jag litar på honom, han är ju så galet bra, jag mår som en kung när jag är med honom, han får mig att känna mig levande på riktigt, och när jag är med honom så har jag lätt till skratt, glimten i hans ögon finns där, han ät magisk på så många olika sätt, men jag vet inte vad det är som gör honom så speciell, första gången ja var med honom själv så kom en varm nallebjörn fram, en helt underbar kille fanns där breve mig. Så rädslan måste bort, bort från mig.

Långsamt vaknar dan, Breder sina vingar, här över allt jag vet, Jag har förundrats som ett barn, När som tusen klockor klingar, Sen du kom och röjde min hemlighet, Är alltid stolt och trygg, Vaken vid din rygg, Och tiden står still, Om bara för en sekund, För nån som du, Så kan jag lämna allt jag har, Med nån som du, Blir hela världen underbar, Jag har drömt så många drömmar, Kan den här nu bli sann?, Med nån som du

Då har man haft två kanon bra dagar på *hemlig ort* och jag mår som en prinsessa, och jag har inte gjort så mycket mer än att druckit en hel del med kaffe och läst min bok *dödens änglar* och haft det i allmänhet sjukt underbart bra. Det har vart helt perfekt.

Men nu är det dax att ta sig tillbaka till verkligheten och det dagliga livet där hemma. Så i kväll vid 5 är jag tillbaka i stan. Usch jag vill inte åka hem, men samtidigt så vill jag, vill hem till familjen och min vänner. Saknar dom redan. Efter bara två dagars frånvaro.

Det finns inga ord som beskriver vad jag känner eller tycker och vill. Tar dagen som den kommer, och för varje ny dag är man lika nyfiken och hoppfull av vad som kommer att hända.

Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ
Du kan läka mina öppna sår
Ta mina händer och gör mig hel
Låt mig bara stanna här