emmaströmberg

Muren man bygger upp genom åren med egen kraft, svätt, tårar, och alla erfarenheter. En mur som ska skydda en mot allt det där onda som finns. När man känner att livet är på topp och man verkligen känner att man mår som bäst, och man känner att inget kan få en till att må dåligt, och att man är frisk som en nöt och livet leker i en hög hastighet. Livet är en dans på rosor, och man kan gå genom eld för någon annan människa.

Det är då som allt rasar på två sekunder, det tar så sjukt lång tid att bygga upp den muren som skyddar en mot allt. Men det behövs bara några små ord en liten mening eller en händelse i livet för att muren och livet ska rasa, så man blir tvungen att börja om från botten med att bygga muren på nytt.

Det verkar som att det är så här livet ser ut, man bygger upp en mur, man mår kung, muren rasar man mår dåligt, man bygger upp muren igen. Aaa det är nog så här det ska vara. Det är nog inte meningen att livet ska vara en dans på rosor hela tiden.

*Men vilken tur då att mitt liv är så underbart och att jag mår som en KUNG =)*