emmaströmberg

Då är man hemma igen, fan vad kul det är att träffa pappa och bröderna, och fasters minsta ängel så sjukt sööt, jisses sugen blir man, när man ser Julia krypa upp i fanmen på brorsan, men nej nej det går inte nu nå =)

På vägen hem kom jag och tänka på alla uteliggare som finns, usch fy fan jag lider med dom, sova ute nu 28 minus, kallt och jävligt, fan om man kunde hjälpa dom, att se till så dom hade någonstans att bo, och så dom kunde få mat, bläää vad jag tycker synd om dom. Den svaga människan är det synd om. Men aa jag kan inte rädda hela världen, hur möe jag än vill. Usch.