emmaströmberg

Jag har gjort allt jag kan, försökt att inte se, inte känna spänningen, sen dagen du försvann, har jag sagt mig själv att aldrig mer, men du stod kvar bredvid mig, du såg min tvekan, och du släppte aldrig taget om min hand, jag måste följa min längtan, så många nätter utav saknad, tog skydd mot världen utanför, jag hade vant mig vid mitt hjärtas tystnad, varje gång jag ser dig exploderar det någonting inom mig, det räcker att du ler mot mig så ger jag upp, ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera, känns som om allting är upp och ner, jag känner att jag inte orkar mer.