Hold your head up high
Sitter här i soffan och funderar en hel del, drygt, Adam kom upp i huvet, galet vad jag saknar den människan, herre jösses det har gått 3 år nu sen du lämnade mig/oss, det går så otroligt fort, jag kan inte fatta att tiden gått så fort, kändes som om jag kramade dig i går, eller det kändes som om det var i går som du bet mig i rumpan, haha, galet vilken underbar människa du va, det gör ont i mig när jag saknar dig älskade vän, jag skulle kunna göra vad som hellst för att få träffa dig en sista gång, bara få höra ditt skratt, bara få en kram av dig och höra dig säga det som du alltid sa, eller bara att få en natt med dig då vi hittar på en massa tok, eller bara sitter uppe och pratar och dricker kaffe, och jag kan vakna mitt i natten av att jag hör din röst, att jag träffar dig, men sen vaknar jag och inser att allt bara var en dröm, och jag blir lika besviken varje gång jag vaknar. Faaaan vad jag saknar dig älskade Adam..
Vem har sagt att livet ska vara lätt, hmm inte mina föräldrar iaf, dom har sagt att man växer och lär sig hela tiden, och man ska lära sig av sina misstag och motgångar, men när har man haft nog med motgångar då, tror inte det finns någon bestämd sak för just det, kärleken kan göra så fruktansvärt ont, hjärtat säger en sak, och huvet säger en annan, då är det jobbigt, jag tycker om dig lika mycket som jag hatar dig. Jag vill gå vidare i mitt liv, jag vill inte stå kvar, du ska inte få förstöra mitt liv och mig, jag är klar med dig, du får mig att gräva ner mig i ett hål, jag går ner mig själv, mina krafter är slut, jag orkar inte vara arg, lessen, förbannad eller nått, det enda jag lever på nu är glädjen och kärleken jag får efter allt är över, livet är inte en lätt skola, utan det är en tuff skola, det känns som om jag har provat på det tidigare, jag har min dåliga erfarenhet av det, och nu får det vara slut på det. jag ska leva mitt liv på mitt sätt, jag ska göra det jag känner för och det jag brinner för, ingen ska få stoppa mig, jag ska nå mina mål, jag har satt ribban högt, men jag ska ta mig över den.
Vem har sagt att livet ska vara lätt, hmm inte mina föräldrar iaf, dom har sagt att man växer och lär sig hela tiden, och man ska lära sig av sina misstag och motgångar, men när har man haft nog med motgångar då, tror inte det finns någon bestämd sak för just det, kärleken kan göra så fruktansvärt ont, hjärtat säger en sak, och huvet säger en annan, då är det jobbigt, jag tycker om dig lika mycket som jag hatar dig. Jag vill gå vidare i mitt liv, jag vill inte stå kvar, du ska inte få förstöra mitt liv och mig, jag är klar med dig, du får mig att gräva ner mig i ett hål, jag går ner mig själv, mina krafter är slut, jag orkar inte vara arg, lessen, förbannad eller nått, det enda jag lever på nu är glädjen och kärleken jag får efter allt är över, livet är inte en lätt skola, utan det är en tuff skola, det känns som om jag har provat på det tidigare, jag har min dåliga erfarenhet av det, och nu får det vara slut på det. jag ska leva mitt liv på mitt sätt, jag ska göra det jag känner för och det jag brinner för, ingen ska få stoppa mig, jag ska nå mina mål, jag har satt ribban högt, men jag ska ta mig över den.
Kommentarer
Trackback
